Mitt kärleksliv - en skämtteckning!

R, mannen i mitt hjärta, ringde ju i söndags..och jag har inte kunnat sluta tänka på honom sedan dess och nu ska ni få fortsättningen:

Jag pratade med väninnan S härom dagen och vi kom fram till att R borde: "Step up, or step out"

så i kväll skrev jag ett sms till honom:

"Hej sweetie! Ville du något när du ringde eller var du bara pratsjuk? Har du det bra i Norge? Jag jobbar två timmar till sen ska jag hem o mysa i soffan och kurera min träningsvärk. Kram kram."

Han svarade med ett mms där jag bara kunde läsa de första orden och sen inte öppna det, så jag skrev tillbaka att jag inte kunde se vad han skritvit.

R skrev igen:

" Jag ville höra din röst och kolla läget. Kanske knäppt men var tvungen och pratsjuk också. Kan inte sluta tänka på dig och litt så. Mysigt. Ha det skönt då! ja det är bra här och de är snälla."

Men herre gud!

Ok jag skrev tillbaka:

" Vet du R...jag kan inte sluta tänka på dig heller.

Du har en plats i mitt hjärta, det är inte borta ännu så att du hör av dig sådär blir sjukt förvirrande för någon som vill ha mer eller gå vidare. Så, step up or step out.

Det finns ju liksom inget annat...och det är ju inte så dåligt att få ett val eller hur. Knäppis!"

Läste hans sms igen och tänkte att han kanske läste mitt o tyckte att det var hårt och drastiskt så jag skickade ett nytt där jag skrev:

" så läser du det jag skrev med mjuk, skånsk, gärna kvinnlig stämma :-)"

Sedan stoppade jag ner mobilen i fickan på min kappa.

När jag kom hem, två minuter senare, skulle jag plocka upp grejor jag köpt, nycklar och mobilen...mobilen...hittade den ingenstans.

När jag kollade kappan hade den ett hål i fickan jag lagt mobilen i, alltså måste den ha trillat ur.

Jag gick tillbaka en liten bit och då såg jag ett par som var ute med sin hund och de stod och grejade med något, jag närmade mig och sa:

- Heej, ni har möjligen inte hittat en mobil?

- Jo, sa mannen, vi stod precis och undrade vad vi skulle göra så vi ringde R....

- NEJ! Fel man att höra av sig till!

- Du får väl säga att det var jag som ringde..

hahaha, herre gud, det är inte sant!! Han hade ringt R! Om jag förstod det rätt så hade R inte svarat...

Nu tror han att jag har blivit helt tokig som skickar sms och sen ringer och håller på....

Jag tackade och gick hem, full i skratt och tänkte att...detta är fan ödets ironi, det MÅSTE finnas en mening!!! (det har hänt en massa annat tokigt tidigare så det kanske är så att det inte är vi som ska hänga ihop)

Skrev ett sms TILL till R och förklarade vad som hänt, till vilken nytta kan man ju då undra.

Tänkte att han skulle ha lite humor och tycka att det var lite roligt men han svarade inte så...han har väl "Stept out"

Ringde min väninna F och var tvungen att berätta, hon skrattade ordentligt, jo, det var rätt otroligt och knäppt.

Min sorg över vårt kraschade förhållande har jag redan haft så detta känns inte så illa utan jag fnissar mest över hur jävla tokigt livet blir ibland.

Inte nog med eländet så finns det ett eller flera ställen genom vilka några köttiga spindlar letar sig in till lokalen/lägenheten, uuääää!!

Det kommer kanske att tygla min spindelfobi eller så blir det värre...usch, det är inga vanliga janne långben utan såna med kraftiga spetsiga svarta ben. "Fixade" en stor och en liten i kväll.

Det är jag och Tony Soprano...