När ska man bestämma sig?
Sitter här och känner mig mer och mer som Bridget Jones som kastar ihop skrynklade näsdukar i papperskorgen...två av tre...då ringer han...oj missade...nä men bäst av tio.
Jag har nog gett honom en personlighet som han faktiskt inte besitter, han kanske faktiskt inte vågar ta steget utan bara ville träffa mig ett uns.
Här sitter jag och vill dela mitt liv med någon och är faktiskt redo för en stor kärlek. Han kom ju för 1½ år sedan och det har jag inte kunnat, velat släppa för det kändes så rätt.
Nu är jag framme vid ett vägskäl där skyltarna säger:
Höger: Var inte så dramatisk, lita på din kärlek, vänta ett tag och låt allt ha sin gilla gång...det kommer visa sig vad som blir.
Vänster: Hör av dig till honom och tala om att du inte är någon som står i ridån och väntar, du är huvudattraktionen!
Är han kär så får han visa det annars är det dags att radera mitt nummer och fundera på hur fan det står till i skallen varför han hör av sig och drar igång känslocirkusen hos någon som han vet tycker så mycket om honom. IDIOT!
Rakt fram: Lägg ner honom i ditt hjärta. Behöver inte säga något till varken honom eller någon annan, bara bestämma sig och gå vidare. Kul att han hört av sig och att han sa att han inte kunde sluta tänka på mig och bla bla bla MEN det är faktiskt handling som gäller, inte ord. Meskille vill jag inte ha utan en man som vet vad han vill och kan visa det.
Ja, det var lite tankar såhär en onsdag morgon....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar