...Arne har inte ringt...och det är torsdag i morgon. Jag blir en smula nervös för att det inte blir som han sa...att han hade en lägenhet till mig...
Egentligen känns det som om jag är säker på att han kommer att fixa det, men så i andra andetaget så tänker jag att: han kanske har glömt mig, varför skulle jag ha sån tur... och en massa annan sån skit.
Jag har dåligt tålamod när det kommer till trygghetsrelaterade saker. Teknik, att skruva ihop IKEA-möbler och sånt, det har jag hur mycket tålamod med som helst, men att vänta på ett samtal är nog fan det jag är sämst på i världen.
Om han inte ringt innan fredag måste jag nog ta och slå honom en signal iallafall och höra hur det går. eller....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar