Kärlek

I går när jag jobbade kom mitt ex upp på jobbet, han visste väl inte att jag jobbade där nu...
Jag såg honom bakifrån och mitt hjärta började slå hårt och fort, jag fick liksom panik och visste inte vad jag skulle göra, jag ville ju säga hej men inte helt skakig.
Jag gick bort en bit och vände då kom han gående tillbaka.
Jag tittade på honom och sa hej?!
Han såg snopen ut och sen kramades vi och pratade i ett par minuter, jag sa att det kändes konstigt att se honom, och han kontrade med: ja, och roligt...vad konstigt det blev.

Vi fick en konstig början och ett konstigt slut på vår korta relation men när jag ser honom känner jag mig fortfarande "hemma".

FAN vad trist att det inte funkade mellan oss! Det är över och jag känner faktiskt att jag vill gå vidare..önskar att jag kunde träffa någon som är för mig.

En front tornar upp sig
det är dags att ge sig av
vi skakar våra filtar
och packar korgen
med de rester som finns kvar
av den kärlek vi gav
tonen är en annan nu
och vi märker båda två
hur värmen byts mot kyla
och hur kylan likfärgar läpparna blå
som kysstes röda igår


Jag kan aldrig förlora dig
även om du går
för jag har varit med om dig
det är sådant som sätter spår
men hur vi än försöker
blir det aldrig som förut
för djupt under askan
har glöden brunnit ut


Vi sätter oss i bilen
och hör smattret mot dess tak
vi rusar fram på vattendränkta vägar
som två nödställda på öppet hav
i en dröm som gått i kvav
vi gömmer oss bland radiohits
och kör mot ingenstans
för ingen av oss minns längre vart
eller varför vi strävar tillsammans
i detta väglösa land


Jag kan aldrig förlora dig...


Med dig försvinner något av mig
med mig försvinner något av dig
som aldrig riktigt kan växa ut igen
världen ska snurra som förut
träden knoppas och slå ut
och våra hjärtan får
lära sej att slå igen


Jag kan aldrig förlora dig...

En dikt av: Jacques Werup