Kärlek

Gubben i lådan dök upp med en "sommarhälsning" på mailen i lördags..suck! När jag äntligen börjat komma över honom...
Mannen som jag träffade för 1½år sedan och som jag kände var kärleken i mitt liv.. att: där stod han, livs levande framför mig!

Men vi hade lite saker emot oss (tänkt att skriva om detta någon gång) så det tog slut precis innan midsommar förra året.
Jag har tänkt på honom dagligen sedan dess...
Nu hörde han alltså av sig och hoppades att jag hade en fin sommar?! Jag svarade i söndags att det var en underbar sommar.
Han skrev tillbaka och undrade om jag ville ta en fika med honom. Jag svarade; Fika? visst. Han undrade när..jag svarade att jag är ledig i morgon eller nästa vecka.

Nu precis har han skrivit att han ska in till stan i morgon och att jag väl kunde ringa så kunde vi kanske ses runt Hötorget nånstans.

Mitt hjärta slår lite hårdare och jag är både glad och rädd.
Tänk om han bara har en för lång semester och är uttråkad och fått för sig att han behöver bekräftelse från någon...
Tänk om han inte kunnat glömma mig..
Trodde att det skulle bli enklare när man nått vuxen ålder.

Jag vill inte tillbaka till noll och börja må kass igen, men jag vill heller inte missa tillfället att se om känslan finns kvar..
Finns bara ett att göra, sen vet jag.