Vaknade av att mitt hjärta slog hårt och lite fortare än vanligt och när jag vaknat så pass att hjärnan började ticka i gång, kände jag hur kall jag var inuti som om jag var helt ensam på hela jorden.FY FAN för den känslan...den infinner sig bara när kärlek inte är mer.
Ett kapitel i livet är slut och jag VET att det är ett bra beslut MEN...helvete vad jobbigt det är att tugga i sig första tiden efteråt.
Önskar att jag kunde fly mig själv en månad, tror att det värsta har lagt sig sen.
En dag i taget som de säger...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar