Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg

lördag 23 oktober 2010

Första egna kunder!!



I dag har jag mina första egna kunder som jag ska klä, jag längtar, så nu ska jag skynda till jobbet!

Igår förresten så bjöd Stockholm mig att sitta brevid två unga herrar i tunnelbanan, man förstod att den ena hade varit tillsammans med sin tjej i ett år och nu pratade han om vad han skulle göra när de firade sitt första år.

Han hade tydligen köpt en gigantisk nalle och så ville han köpa 365 rosor...polaren lyssnade med ljummet intresse.

Precis när jag skulle gå av så säger fästmannen till sin kompis:
- Hon måste ju bli glad då, eller?
Då svarar jag:
- Hon kommer att vara din för evigt!
Han ler och säger:
- Ja, det är så va?

Underbara kärlek!!

torsdag 7 oktober 2010

VAD VILL DU????



På väg hem, det pep i luren och jag tittade...från R...
Han undrade om hyllorna satt kvar.

Jag svarade att de satt som berget och tackade för hjälpen.

Hemma...sparkade av mig skorna, in på toa, av med jackan och la in sakerna jag köpt i kylen...hällde upp lite nötter i en skål och ..släppte en fis.
Då knackar det på dörren - typiskt! Började vifta så inte fisen skulle hänga med (jag har ju ett pyttebo)

Öppnade dörren och där stod R!?
Jaha, vad gör du här? (tror att jag blev lite generad)
Ja, jag körde förbi, var ju tvungen att kolla så det satt kvar...och...på väg hem från ett jobb.

FAN också, jag är så jävla dålig på att värja mig från honom.

Denna gången var det han som kastade sig över mig...ja, det gick ju som det gick och vi hade trevligt och allt så...
Sen när han skulle hem så sa jag att:
-Du, detta är ju inte ok...
- nej, jag vet, sa han och började gå..
- men stanna och prata nu, det är inte ok att du bara dyker upp såhär.

Han tittade på mig länge...

- Ska vi bestämma det då?
- Ja, svarade jag.

- Ja, svarade han.

Sen gick han...

- Hejdå

- Hejdå

Det var ju enkelt.

Stannade jag där?
Nej, SJÄLVKLART INTE!

Nej nej, jag väntade en timme, nej, det var nog inte så långt, jag väntade nog...en halvtimme sen messade jag och skrev:

"Vet du, jag tänkte att du kanske skulle våga ta steget... Synd, jag tror det skulle kunna bli riktigt bra. Är det så att du inte vill eller vad det nu handlar om så hör inte av dig mer, jag vill ha allt eller inget. Fast det vet du ju redan."

Egentligen hade den första meningen räckt, resten hade jag ju sagt.

Ok, så hur gör jag för att få människan ur min hjärna nu då??!

Hjärtat är faktiskt ok, konstigt nog...undrar hur det kan vara så att hjärnan är mer upptagen än hjärtat, känns avstängt på nå sätt.

Jag är ju hjärntvättad och nu måste det bort, hur gör man?

Får kolla på nätet, just nu är internet min bästa vän...hon vet ALLT - underbart med en sån vän att luta sig mot.

PATETISKT!

torsdag 30 september 2010

Att ta ett beslut


När ska man bestämma sig?

Sitter här och känner mig mer och mer som Bridget Jones som kastar ihop skrynklade näsdukar i papperskorgen...två av tre...då ringer han...oj missade...nä men bäst av tio.

Jag har nog gett honom en personlighet som han faktiskt inte besitter, han kanske faktiskt inte vågar ta steget utan bara ville träffa mig ett uns.
Här sitter jag och vill dela mitt liv med någon och är faktiskt redo för en stor kärlek. Han kom ju för 1½ år sedan och det har jag inte kunnat, velat släppa för det kändes så rätt.

Nu är jag framme vid ett vägskäl där skyltarna säger:

Höger: Var inte så dramatisk, lita på din kärlek, vänta ett tag och låt allt ha sin gilla gång...det kommer visa sig vad som blir.

Vänster: Hör av dig till honom och tala om att du inte är någon som står i ridån och väntar, du är huvudattraktionen!
Är han kär så får han visa det annars är det dags att radera mitt nummer och fundera på hur fan det står till i skallen varför han hör av sig och drar igång känslocirkusen hos någon som han vet tycker så mycket om honom. IDIOT!

Rakt fram: Lägg ner honom i ditt hjärta. Behöver inte säga något till varken honom eller någon annan, bara bestämma sig och gå vidare. Kul att han hört av sig och att han sa att han inte kunde sluta tänka på mig och bla bla bla MEN det är faktiskt handling som gäller, inte ord. Meskille vill jag inte ha utan en man som vet vad han vill och kan visa det.

Ja, det var lite tankar såhär en onsdag morgon....

söndag 19 september 2010

Kärlek

Man ska vara noga med vad man önskar sig...det kan ju slå in.

Min önskan om att R skulle komma och borra upp mina hyllor slog in, till min stora glädje och förvåning.
R ringde ju för någon vecka sedan och sen skickade jag mess för en vecka sedan och frågade om han ville något eller om han bara var snackesjuk.
Han sa att han var tvungen att höra min röst och att han inte kunde sluta tänka på mig.
Jag svarade att jag inte heller kan sluta tänka på honom och att han finns i mitt hjärta men att han får step up eller step out.
Han svarade inte på detta så jag tänkte att han nog behövde lite tid att tänka på saken under tiden som han var i Norge på jobb.
Jag skickade ett mess i veckan om att han var välkommen hit när han kommit hem och om han var bra på att skruva ihop IKEA-grejor så kunde han få hjälpa mig med det. (trodde att jag skulle ha råd att köpa de där byråerna som jag ska ställa sängen på men...det får vänta)

Har inte hört ett ljud förrän i går kväll då jag fick ett mess att han var hemma och en fråga om jag fortfarande behövde hjälp med byrån.
Jag skrattade och tänkte att det är tur att man har saker att skylla på när man vill träffas och inte riktigt kan säga det.
Skrev att det inte fanns någon byrå men att garderoben och en bokhylla hade kajkat så det fick han gärna hjälpa mig med.
Så i dag vid 14 kom han hit, tjock, skäggig och vacker, borrade upp mina grejor och gav mig kärlek - Åh vad jag har längtat efter honom!



fredag 10 september 2010

Mitt kärleksliv - en skämtteckning!


R, mannen i mitt hjärta, ringde ju i söndags..och jag har inte kunnat sluta tänka på honom sedan dess och nu ska ni få fortsättningen:

Jag pratade med väninnan S härom dagen och vi kom fram till att R borde: "Step up, or step out"
så i kväll skrev jag ett sms till honom:

"Hej sweetie! Ville du något när du ringde eller var du bara pratsjuk? Har du det bra i Norge? Jag jobbar två timmar till sen ska jag hem o mysa i soffan och kurera min träningsvärk. Kram kram."

Han svarade med ett mms där jag bara kunde läsa de första orden och sen inte öppna det, så jag skrev tillbaka att jag inte kunde se vad han skritvit.
R skrev igen:
" Jag ville höra din röst och kolla läget. Kanske knäppt men var tvungen och pratsjuk också. Kan inte sluta tänka på dig och litt så. Mysigt. Ha det skönt då! ja det är bra här och de är snälla."

Men herre gud!

Ok jag skrev tillbaka:

" Vet du R...jag kan inte sluta tänka på dig heller.
Du har en plats i mitt hjärta, det är inte borta ännu så att du hör av dig sådär blir sjukt förvirrande för någon som vill ha mer eller gå vidare. Så, step up or step out.
Det finns ju liksom inget annat...och det är ju inte så dåligt att få ett val eller hur. Knäppis!"

Läste hans sms igen och tänkte att han kanske läste mitt o tyckte att det var hårt och drastiskt så jag skickade ett nytt där jag skrev:

" så läser du det jag skrev med mjuk, skånsk, gärna kvinnlig stämma :-)"

Sedan stoppade jag ner mobilen i fickan på min kappa.

När jag kom hem, två minuter senare, skulle jag plocka upp grejor jag köpt, nycklar och mobilen...mobilen...hittade den ingenstans.

När jag kollade kappan hade den ett hål i fickan jag lagt mobilen i, alltså måste den ha trillat ur.

Jag gick tillbaka en liten bit och då såg jag ett par som var ute med sin hund och de stod och grejade med något, jag närmade mig och sa:

- Heej, ni har möjligen inte hittat en mobil?

- Jo, sa mannen, vi stod precis och undrade vad vi skulle göra så vi ringde R....

- NEJ! Fel man att höra av sig till!

- Du får väl säga att det var jag som ringde..

hahaha, herre gud, det är inte sant!! Han hade ringt R! Om jag förstod det rätt så hade R inte svarat...
Nu tror han att jag har blivit helt tokig som skickar sms och sen ringer och håller på....

Jag tackade och gick hem, full i skratt och tänkte att...detta är fan ödets ironi, det MÅSTE finnas en mening!!! (det har hänt en massa annat tokigt tidigare så det kanske är så att det inte är vi som ska hänga ihop)

Skrev ett sms TILL till R och förklarade vad som hänt, till vilken nytta kan man ju då undra.

Tänkte att han skulle ha lite humor och tycka att det var lite roligt men han svarade inte så...han har väl "Stept out"

Ringde min väninna F och var tvungen att berätta, hon skrattade ordentligt, jo, det var rätt otroligt och knäppt.

Min sorg över vårt kraschade förhållande har jag redan haft så detta känns inte så illa utan jag fnissar mest över hur jävla tokigt livet blir ibland.


Inte nog med eländet så finns det ett eller flera ställen genom vilka några köttiga spindlar letar sig in till lokalen/lägenheten, uuääää!!
Det kommer kanske att tygla min spindelfobi eller så blir det värre...usch, det är inga vanliga janne långben utan såna med kraftiga spetsiga svarta ben. "Fixade" en stor och en liten i kväll.

Det är jag och Tony Soprano...

söndag 5 september 2010

Dags att måla naglarna :-)


Supertrevlig dag i går på stan m F. Vi handlade bokstäver till min brevlåda, käkade koreanskt käk på en liten restaurang på östgötagatan - GOTT och bara flanerade i solen och hade det riktigt bra.
På kvällen åkte jag hem till C, vi spelade sybarit o drack vin o blev fulla, sen kom hennes kille hem och vi spelade låtar och skrålade till 5 i morse sen blev det taxi hem.

Vaknade 9.30, messade F att jag var vaken, hon tog en promenad hit. Vi drack kaffe o åt croissoner sen skulle jag visa henne ett konstnärcentrum dit jag har tänkt att ansluta mig till.

Mitt i vår promenad så ringde min telefon, det var R, mannen i mitt hjärta, även kallad gubben i lådan. Han babblade på en massa och vi pratade nog i 15 min innan F tröttnade. well well.

F o jag gick hem till mig igen, jag kollade upp på nätet hur man monterar ett tv antennuttag och läste högt för F medan hon skalade kabel och skruvade ihop. Det vlev skit bra och nu sitter jag i min soffa och kollar på tv o tänker på R....



tisdag 27 juli 2010

Kärlek





Gubben i lådan dök upp med en "sommarhälsning" på mailen i lördags..suck! När jag äntligen börjat komma över honom...
Mannen som jag träffade för 1½år sedan och som jag kände var kärleken i mitt liv.. att: där stod han, livs levande framför mig!

Men vi hade lite saker emot oss (tänkt att skriva om detta någon gång) så det tog slut precis innan midsommar förra året.
Jag har tänkt på honom dagligen sedan dess...
Nu hörde han alltså av sig och hoppades att jag hade en fin sommar?! Jag svarade i söndags att det var en underbar sommar.
Han skrev tillbaka och undrade om jag ville ta en fika med honom. Jag svarade; Fika? visst. Han undrade när..jag svarade att jag är ledig i morgon eller nästa vecka.

Nu precis har han skrivit att han ska in till stan i morgon och att jag väl kunde ringa så kunde vi kanske ses runt Hötorget nånstans.

Mitt hjärta slår lite hårdare och jag är både glad och rädd.
Tänk om han bara har en för lång semester och är uttråkad och fått för sig att han behöver bekräftelse från någon...
Tänk om han inte kunnat glömma mig..
Trodde att det skulle bli enklare när man nått vuxen ålder.

Jag vill inte tillbaka till noll och börja må kass igen, men jag vill heller inte missa tillfället att se om känslan finns kvar..
Finns bara ett att göra, sen vet jag.




måndag 7 juni 2010

Familjehelg

I helgen har jag varit på födelsedagsgille hos min far och hans fru nere i Skåne.
Kom ner i fredags då jag sov över hos min mamma. Hennes man hade åkt upp till huset så vi var ensamma i lägenheten, det var kul för det händer sällan att vi är själva. Vi pratade om kärleken mellan dem och att de är lika kära nu som för 10 år sedan då de träffades, det gjorde mig glad och hoppfull.
Lördagen, då åkte jag med min kusin och hennes familj ner till pappa, vi plockade upp min dotter som kom med tåget, åh älskade dotter vad fin hon var!!
Sen följde ett gille som var roligt, med god mat och härliga människor.
Söndagen hade vi tillsammans till sen eftermiddag då vi körde tillbaka till Helsingborg och mamma och sedan hem i dag...underbara dagar med intensiv familjeboosting!

Jag har tre familjer;

Den första är jag och min dotter, vi har en ganska sporadisk kontakt efter hennes uppbrott för fem år sedan. Vår relation börjar bli bättre och vi pratar mycket och om viktiga saker när vi ses, det verkar som om både hon och jag har stort behov av det - UNDERBART!
Vi har roligt ihop, har alltid haft. Vi är nyfikna och tycker om att utforska saker...och konst, det intresset har vi också gemensamt.


Den andra är min mamma och hennes man, när vi umgås brukar det bara vara vi, platserna däremot skiftar, Hbg, huset eller här hos mig i Stockholm.

Den tredje sidan består av pappa, hans fru, sex halvsyskon (vi har aldrig fått ihop så va varit samlade alla syskon) som pappa har med fyra olika mammor, det är en faster med mina tre kusiner och deras respektive och barn, min farbror (hans barn är aldrig med, varför vet jag inte) och så finns det några av pappas och hans frus vänner som alltid är med.

Vilken otrolig skillnad i hur vi umgås, dessa tre sidor och jag.

Mamma är försiktig, älskar sin man och vill vara till lags.
Pappa är bullrig, vill omge sig med folk och är uppslukad av sitt liv som han verkar leva i 190.

Jag är en mix av dem, så tydligt det blir när man umgås en helg!

Sen märker jag hur min dotter har ett stort unikt eget jag med stråk av mig o sin pappa...
Hon är bra på att tycka om vår familj, hon är bättre på det än jag...

Nu sitter jag här i det tysta och känner mig lite ensam efter intensiva dagar.