När vi två blir en
I september skulle jag upp till sjukhuset på en snabb undersökning, det tog bara 10 minuter och eftersom jag hade tagit eftermiddagen ledig från jobbet så tänkte jag att:
"Det var längesen jag var på mammografi, jag kilar förbi och hör om de har någon tid"
Jodå, jag fick vänta 30 minuter sen var det min tur, chip chop och 15 minuter senare så var jag ute på stan igen. Härligt när saker går så smidigt!
På fredagen senare samma vecka fick jag hem ett brev där det stod att de vill att jag skulle komma in för de behövde ta fler bilder, jag tänkte att: "de kanske bara inte kommit åt ordentligt"
...så var det inte visade det sig.
Bilder, ultraljud, biopsi...väntan...besked om bröstcancer...väntan...operation...läkning...östrogenhämmande medicin...
och nu strålning.
Nu är jag inne på min näst sista vecka i strålningsprocessen nu och åh vad skönt det ska bli när det är klart.
Har inte ont eller mår dåligt men det är förknippat med något som jag helt klart avskärmat mig känslomässigt från så det känns mest stökigt att lägga tid på att åka till karolinska sjukhuset varje dag.
Om två veckor, då ska jag börja jobba igen efter att ha varit borta i ett kvartal, det ska bli skönt och roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar